Hoppa till innehåll

Prov på navelsträngen?

26 februari, 2014

navelstrang

Bild: Photos.com

”Stoppa de rutinmässiga proven på navelsträngen” – Provtagningen kan signalera att vi måste kontrollera det som är friskt, skriver ett antal barnmorskor och läkare. Mycket intressant läsning i DagensMedicin:

Varje år föds cirka 110 000 barn i Sverige. På nästan alla tas rutinmässigt två blodprover från navelsträngen strax efter födseln för att mäta barnets syra-bas-status under förlossningen. Proven infördes successivt i Sverige under slutet av 1990-talet, eftersom man ville ha ett objektivt mått på hur barnet hade mått under graviditet och förlossning. Informationen skulle sedan användas som ett mått på vårdens kvalitet, i utbildningssyfte och för forskning, men även som en del i beslutsprocessen om barnets behov av vård.

Efter mer än tio års rutinmässig provtagning har det dock visat sig att resultaten av proven har begränsad klinisk användning och är ett dåligt mått på vårdkvalitet eftersom värdena har en relativt stor felmarginal. Friska barn kan ha avvikande värden och sjuka barn normala.

Syra-bas-status taget direkt efter att barnet fötts har visat sig endast vara av ett visst värde hos barn som föds med tecken på en eventuell asfyxi eller som senare får en cp-diagnos. Man kan identifiera två viktiga användningsområden:

  1. På fullgångna barn i behov av assisterad ventilation efter födelsen, där hypotermi­behandling (kylbehandling) kan bli aktuell. PH-värde under 7 respektive BE över –16 är två av fyra A-kriterier för denna behandling.
  2. Hos barn som riskerar att utveckla eller har en konstaterad cp-skada kan navelsträngsprovet utgöra en del i det pussel som läggs för att försöka utreda orsaker till barnets handikapp. Både obstetriker och barnläkare anser att provet har ett visst, tämligen svagt, värde i samtalet med föräldrarna när man försöker reda ut när skada uppkom. Provet påverkar dock vare sig barnets behandling, diagnos eller prognos.

Dessa två användningsområden omfattar i princip endast barn som vid födseln är påverkade. På dessa barn är det väsentligt att även i fortsättningen ha rutiner som säkerställer att navelsträngsprover tas. När det gäller barn utan tecken på asfyxi och med full apgar-poäng efter en normal förlossning saknar provet klinisk betydelse för barn, föräldrar och vårdpersonal. Därför bör nuvarande rutinmässig provtagning på vitala barn som föds efter en normal förlossning upphöra.

Målet för svensk förlossningsvård är att den ska vara medicinskt säker och ge en god förlossningsupplevelse utan onödiga ingrepp. Vi ska med andra ord ingripa endast då det finns ett skäl. Det är viktigt att bevara den normala förlossningen okomplicerad. Ett viktigt led i detta är att undvika medicinska åtgärder som det inte finns klara och tydliga kliniska indikationer för. Ur ett erfarenhetsbaserat perspektiv kan inte provtagningen anses ha en negativ medicinsk påverkan på mor och barn, förutsatt att navelsträngen inte klampas för tidigt (före två minuters ålder). Provtagningen kan dock påverka hur förlossningen uppfattas av både personal och föräldrar genom att signalera att vi måste kontrollera det som är friskt.

Vi vet även att rutinmässiga ingrepp lätt leder till fler ingrepp med konsekvenser som kan vara svåra att överblicka. Därför bör vi alltid ha en tydlig indikation för de åtgärder och ingrepp som vi gör. Det kan inte heller anses kostnadseffektivt att ta prov på navelsträngen på barn som föds med en okomplicerad förlossning med full apgar. Varje prov kostar 87 kronor vilket motsvarar en kostnad på drygt 8,7 miljoner kronor årligen för sjukvården.

Ett argument för att ta provet på alla barn har varit att detta garanterar att det verkligen tas på de barn där provet är av värde. Det finns en oro för att det ska glömmas och/eller att kompetensen ska gå förlorad om provet inte tas rutinmässigt. De barnmorskor som ansvarar för merparten av förlossningarna bör dock kunna avgöra om förlossning är normal med ett opåverkat barn med full apgar, liksom vilka förlossningar som inte tillhör denna grupp, och därmed också urskilja på vilka barn provet ska tas. Det är inte sannolikt att barnmorskan skulle glömma att ta prov på sjuka barn om åtgärden ändras till att utföras på indikation och inte på rutin.

Vi föreslår att den nuvarande, rutinmässiga navelsträngsprovtagningen på alla barn – även kliniskt opåverkade – ersätts med en riktad provtagning på påverkade barn, samt att det utarbetas tydliga nationella riktlinjer eller rekommendationer på vilka indikationer som ska ligga till grund för provtagning från navelsträngen i samband med födelsen.

Ingela Wiklund, Mia Ahlberg, Anders Dahlström, Gunnar Sjörs, Lennart Stigson, Marianne Weichselbraun och Ann Hjelm
Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: